Jag ser genomskinliga gestalter (lite som plastfolie med konturer) och mörka ''skuggor'' i form av människa. Kan tydligt se konturerna, bredd, höjd, kroppsspråk men inget annat.

''I de äldsta kulterna beskrev man änglar väldigt olikt dagens bilder av änglar. Det skiljer sig så väldigt mycket från vår tro på änglar med vingar och barn som de flesta förknippar med änglar.''

''I förkristen tid i orientaliska religioner beskrevs änglar som ljusvarelser som var gjorda av eld som skyddade ljuset, den högfrekventa energin från att blanda sig med mer lågfrekvent energi. De kallades serafer och keruber, så det är långt ifrån det vi är vana att se på bilder.

Den högsta nivån av änglar, keruber och serafer, kunde omvandla sin energi och beskrivs med fyra olika ansikten och de förmedlar visdom till lägre energivärldar.

Vi människor hör till de lägre energivärldarna och de här mest högfrekventa änglarna kan inte människor komma i kontakt med, de skyddar världsaltet...''

''Sedan finns det änglar med lägre ljusvibration, men ändå starkare än människornas och de skapar världen i form av ljus ljud och färg.''

Jag ser konturerna av änglar i en form av lysande dimma med klara konturer, de kommer i olika storlekar o färger. Ibland en ljusstråle och en känsla av närvaro. Deras energi är väldigt varm medan andar/bortgångna känns kalla, ibland som ett kallt tvärdrag eller en kall fläck. Har jag flera änglar runt mig på kvällen eller natten blir det väldigt varmt, o då sover jag jätte dåligt även om de är där för att hjälpa, ge healing, skydd, eller vad det nu kan vara....

Jag kan tydligt känna när någon rör vid mig, går förbi mm. Jag upplever hela dagarna att det ''duttar'' lite här o var hela tiden.... pillar i håret, stryker örat osv. Oftast känner jag igen närvaron och vet vem det är.

Det jobbiga är när man inte känner igen den alls....

Rösterna jag hör är mina ''andliga guider'' som vi har genom livet, man kan ha flera men oftast en huvudguide, de kan komma o gå, utefter ''behov'' eller var du står i livet. Man kan få en ny men en gammal kan komma tillbaka. Just nu har jag min huvudguide som är en manlig röst (lite obehagligt) och tre olika kvinliga röster. Har hört några ord och datum men fortfarande för otydligt, säkert för att jag inte är redo att höra dom tydligt, mina rädslor är i vägen för mig. Jag ser dimmor, ''stjärnfall'', glimtar o glitter, hör ett surrande eller liknande när det är höga vibrationer i luften eller när änglarna vill säga mig något. Många gånger hört en liten flicka sjunga. 

Nu har jag säkert missat en del men detta är iaf ett försök att beskriva lite iaf...

ÄNTLIGEN!

På tisdag ska jag och SolKarina gå igenom min 4 veckors reiki-healingkurs! :)

Jag får äntligen få hjälp o vägledning samtidigt som jag lär mig använda min gåva på ett bra sätt. Ska försöka skriva här o berätta hur det går! Får öva en hel del under veckorna på familj o vänner, så det ska bli spännande o se. Skrev lite om detta i mitt förra inlägg <3

Idag har varit en bra dag tills jag fick lite panik när kvällen närmade sig o min sambo skulle åka iväg, jag har aldrig gillat att vara ensam (kan bero på närvaro som jag känt av sen liten). Så när det var dags för barnen att sova satte jag mig här för att sysselsätta mig som vanligt. Datorn och mobilen är ra distration för att inte bry sig så mycket om allt annat som händer, jag märker av det men inte på samma sätt som att sätta sig i soffan o kolla på tv för mellan soffan o tv:n är det ett par meters utrymme för distrationer...:/

Jag försöker bearbeta mina rädslor för mörker och att vara ensam men allt blir så mycket påtagligare då att jag har svårt att släppa rädslorna. Jag är väldigt känslig och grubblar en del, så man sitter ju o ser sig omkring hela tiden ändå. Sen är det väl mest obehag som skapar rädslorna i samband med det..... Men men......Tålamod, det försvinner väl med tiden, allt är fortfarande nytt och inte så lätt att ta till sig allt detta. Inget man ska sätta sig o fundera på direkt!  Tillit till det man var lite ''skeptisk'' till tidigare, nu lever jag i det men det är ändå ganska svårt att smälta....... Jag är glad att jag fått kontakt med så många människor under denna korta tid, det var vanligare än vad jag trott tidigare, i början kände jag mig heelt ensam men är jag koko i huvudet så är vi väääldigt MÅNGA som är det!! ;)

Nu får det vara bra, dags att möta mina rädslor o sätta mig i soffan kanske hehe :)

Trevlig helg!!! <3